Smältande vinter

Snart en hel vinter inomhus. Den första på många år. Det har trots allt varit en fin tid både inombords men också i mötet med skogen, berget och den härliga vinterkylan med mycket snö här i Småland.

Sjok av djup längtan "hem" till mitt läger i det vilda (vart det nu är i nästa fas) har såklart kommit över mig. Överväldigande vågor av den där känslan att vara separerad från de naturliga rytmerna och pulserna jag levt med i över tre år i utomhuset - rå, nästan fysisk smärta.

Som att bli avskuren från dimensioner av verkligheten som i en vardag i skogen varit mer läkande och balanserande än något jag tidigare upplevt. Det är stor skillnad på att besöka naturen nån gång ibland eller att leva sitt liv i den. Mycket stor skillnad.

Nu börjar i alla fall den vackra Smålandsvintern smälta bort och jag känner hur nyfikenhet på nästa steg blir tydligare för varje dag.

Planerar en roadtrip upp i Norrland för att leta min kommande lägerplats - mitt nya hem nere på marken bland mossor, lavar, lingonris och björnar.

Nu är det bara några veckor till så är jag förhoppningsvis påväg igen. Efter de omtumlande kasten 2025 bestod av är det i alla fall min ödmjuka bön och längtan att det blir så. Låter dock livet bestämma och skall mjukt försöka följa med i det som sker den här gången. Vad det än blir.