Ur en nomads dagbok - Påväg igen...

Nu lämnar jag mitt, av nåden givna, omhändertagande och vilsamma vinter ide i Smålandsskogen. Tack platsen för vintern och våren, nattbaden i dammen, stjärnhimlarna och månen i alla faser! Tack för få och väl utvalda möten med de finaste själar som Småland famnar! Härliga, både gamla och nya, vänner som gett in näring till fördjupandet i vandringen i mitt inre. Tack också själva idet - det gamla fina huset! Tack för outgrundlig tid i djupt lyssnande och skrivande in i magiska öppningar i det vildaste naturliga i mig själv. Kanske har jag varit på den mest oplanerade, djupaste och mest mystiska skogsretreat i mitt liv.

Jag fick sex långa månader att bara landa i mysteriet som är jag med allt jag är och har. Jag fick vila och lyssna... och lyssna och lyssna och vila och lyssna. Aldrig förr har jag haft så mycket space... och kanske har behovet heller aldrig varit så oanat stort. Ett behov som rör sig från stjärnorna och planeternas oändligt kraftfulla påverkan, i skiften vi aldrig varit med om, genom en galen värld i total förändring. Vidare in i själens djup där vi/jag skapas ny på sätt och i intensitet aldrig tidigare erfaret.

Jag blev placerad utanför tänkta mål och en uträknad tidslinje bara för att bevittna, omvärdera, sortera, rensa, skapa nytt och befästa det fortsatt hållfasta. Hela vägen inifrån och ut.

Nu är jag påväg in i det nya. Första stoppet Huskvarna hos en av mina finaste vänner. Förutom att hänga med henne och hennes sambo en tid skall jag äntligen gå in helhjärtat i projektet köpa bil och planera roadtrip upp i landet. En roadtrip för sökande av vild skogs/fjäll (?) mark att slå nytt läger och rota mig och min kåta in i nästa fas av fortsatt utforskande av människa på riktigt.

Vättern nära Huskvarna. Nästan framme…