Nästa steg...
Genom utmaningar med bland annat avverkningen av delar av skogen jag bott i utkristalliserades ett helt nytt steg. Ett jag länge känt är det nästa men trott att det låg längre fram. Kanske om ett år.
När jag bodde liite mer vilt än det jag gjort det senaste åren började något djupt magiskt hända mellan mig och platsen jag var på. Något som i den bästa av världar kunde kallas naturlig och praktisk vardags relation och alla skulle förstå vad jag menade. Vi gjorde nog det en gång för länge sedan.
Kort beskrivet; en levande interaktion med det vilda, kraftfulla och helhetssträvande i allt från elementens essens, den organiska rytmen, djuren, berget, sjön och skogen t.ex. Jag doppade tårna i denna mystiska och såå vackert intima och verkliga dynamik det första året i skogen på det stora berget vid sjön.
När jag sedan flyttade till det lilla berget på andra sidan min sjö... den som finns mitt bland människor och närmare civilisationen, blev det tydlig att även jorden och marken under fötterna låter sig domesticeras i nära anknytning till vår omedvetna hantering av oss själva, våra liv och allt som är/borde vara vild och fri natur runtomkring oss.
Min längtan har därför sedan mitt första år ute varit att under en längre tid få uppleva så vild natur som går i vårt land. Och att utforska vad som på riktigt är möjligt att minnas och leva av ursprungligt praktiskt och intimt relaterande med den i vardagen.
Genom den senaste tidens steg av djupare insikt om mig själv och min kreativa rörelse i naturlivet relativt av normen betingad skogshanteringspolitik och natur relation har nya dörrar öppnat sig. För att göra en lång historia, med extremt många magiska detaljer till sig, kort; I augusti flyttar jag upp i fjällen, norr om Idre, tillsammans med min syster och svåger Therese och Stefan Lomner.
Sommaren vill jag dedikera till förberedelser för kallare vintrar och vildare natur. Jag kommer också självklart använda mycket tid med familj och vänner. Känns lite som att åka på en expedition. Förstår hur det måste ha känts för mina barndomshjältar Thor Heyerdahl, Rolf Bjelke och Deborah Shapiro till exempel. (Googla namnen ) Haha... nej jag jämför inte mitt pyttelilla äventyr med deras men tror att det jag skall göra känns lika stort inombords som det gjorde för dem. Ja, det känns galet stort att få möjligheten att fortsätta in i ett vildare utforskande ännu närmare kärnan av vad det är att vara en naturligt vild och fri människa på riktigt. Och den här gången i en liten flock dess utom. Allt känns på många plan som en magisk dröm.
Såå jag har längtat efter detta! Hela mitt liv tror jag... utan att vara i närheten av att förstå hur det skulle se ut i det yttre.
Plötsligt händer det!!
