Tack!

Så var det gjort; nu har jag lämnat min lilla skog i Sörmland. Vill dock avrunda med att dela något av den bländande skönhet som utspelade sig i slutet. Der blev på riktigt magiskt.

Såhär...

Mitt i ett förvånansvärt moget ja till det nästa steg jag länge försökt hålla på avstånd, landade jag i något som liknade ett redan färdiglagt pussel. Ett som helt komplett verkar ha vilat i jorden under mossan osynligt för blotta ögat.

Jag lutade mig tillbaka i rörelsen som fanns i jaet. Den som föddes ur mitt andetag. Å då hände allt av sig själv. Pusslet blev synligt och känslan i upplevelsen var en vacker ceremoni och ett naturligt avslut. Det helaste mest levande tack som går att andas liksom.

Jag har bott i Järna i snart fem år. Kom hit för att kroppen behövde läka och tydligt visat att det var genom ett intimare möte med naturen det skulle ske. Mina första dagar tillbringade jag i skogen tillsammans med tjugotvå andra varelser på vildmarkskursen Naturliv. Kursen som sedan klockrent satte tonen till resten av min vistelse i Sörmlands skogar.

En del av vad magin dessa avslutande veckor bjöd på var att jag åter fick tillbringa några dygn i vildmarken med mina Naturlivsvänner. Och även vackra stunder med andra som varit mig nära den här tiden. Helt spontant, nästan rytmiskt och i kronologisk tidsordning uppstod möten - som en naturlig avskeds ceremoni.

Såå vackert!!

Jag försöker om och om igen men kan inte med ord helt beskriva det som hänt. Eller den tacksamhet jag känner till allt och alla för en av de vackraste tider i mitt liv.

Men ja, nu har jag alltså lämnat... ofattbart och självklart på samma gång. Organiskt som rytmerna i skogen vid sjön var plötsligt alla cykler fullbordade och varsamt men bestämt fick jag med hjälp av (inte på grund av) skogsgallringen och annat en knuff mot avslut.

Tack!

I skrivande stund är jag nu, med allt jag lämnar bakom mig som solid bas, i ivriga förberedelser för det coolaste äventyr jag idag kan föreställa mig - att ta med min tältkåta och flytta till fjällen.

Igen och igen; Tack!

Bilderna är ifrån de sista magiska veckorna i det som jag fortfarande och ett tag till säkert kommer känna som "hemma" i skogarna runt Järna.