På rygg på renfällen framför brasan

Utanför tältkåtan har det slutat regnsnöa och temperaturen sjunker. Hela förmiddagen har jag burit ved och eldat för att torka tältduken innan minusgraderna kommer. Kanske det viktigaste jag gör för att ta hand om mitt hem. Om kanvasen är blöt när allt fryser bildas små iskristaller inne i väven som ”spränger” tyget och gör det mer poröst och fuktgenomsläppligt. Det sliter helt enkelt mycket, mycket.

Precis det här vädret är det mest närvarokrävande av alla i utomhus livet. Alltså det då temperaturen vandrar fram och tillbaka över nollstrecket och det är nederbörd nästan hela tiden. Omständigheter som effektivt håller mig på jorden. Och som också på något vis får mig att smälta samman med elementen i det yttre och uppleva hur jag själv är dem på det djupaste mest verkliga vis.

Ja, att låta årstiderna, temperaturen, lufttrycket och vädret på riktigt vara min rytm och det som bestämmer min kalender är för mig helt magiskt. Inget får mig att slappna av djupare och reducera all meningslös stress mer effektivt. Känslan av att vara hemma på riktigt här i mitten av människa i den organiska verkligheten är total.

Önskar dock liite fler minusgrader liite mer sammanhängande tid… och mjuk, torr snö till knäna över jul. Det vore fint för vintervilan.