Flöde, flyt och naturlig magi - Att flytta till fjällen... eller?

Nu är alla förberedelserna klara. Alltså på riktigt; hur magisk kan en transformationsprocess in i ett nytt stag vara?! Aldrig tidigare har jag genomfört, gått igenom, skapat och landat in så mycket på så kort tid.

Vid nyår skrev jag en översikt för mitt nästa steg som jag trodde skulle ta ca två år. Den innehöll mycket tydlighet i känslan och många klara bilder av möjliga "att göra's". Nu är det steget taget och det har bara gått knappt tio månader.

Det är något övermagiskt med *tiden vi lever i. Jag är helt säkert. Allt snurrar snabbare, går djupare, bringar upp mer av det som ligger i vägen, läker/rensar ut och öppnar upp det nya i en jävla fart. Jag skulle lite klichémässigt kunna säga "man hinner ju inte med" men inte ens det är sant. Känner mig på ett plan som om jag inte fattar vad som händer och på ett annat som att allt i mitt liv make sense på djupet mer och mer för varje swirl genom mörker och ljus jag upplever. Det är som om att ALLT, hela vägen inifrån och ut, totalt förändrats/uppgraderats och jag vilar tryggare än någonsin i mitten av mig själv.

Imorgon åker jag äntligen norrut. Resan från att ta ner lávvun och mitt läger i skogen utanför Järna till att i mitten av nästa vecka börja bygga upp ett nytt i Dalafjällen är det konstigaste mest okonstiga jag upplevt i hela mitt liv. Har aldrig någonsin varit så väl förberedd och organiserad inför nåt jag gjort. Och samtidigt som allt är klart och omhändertaget tills nu är vägen framåt mer oviss än något jag gett mig in i. Såå märkligt men det fyller mig med en känsla av levande äventyr och verkligt liv. Jag har förberett för ett nytt stort äventyr och i samma stund jag breder ut vingarna och lyfter är inget längre självklart tydligt... och inget känns mer självklart och sant än det. Jamen, jag tror på riktigt att vad som helst kan hända härifrån. Det ser ut som att jag skall upp till Dalafjällen och det är det jag förberett för men i tidens kast och snabba förändringar är känslan stark att precis så; VAD som helst kan hända... och det har mindre betydelse för att det är ett äventyr som väntar det känns starkt. Ja, vem vet vart allt landar och vad äventyret egentligen består av men att allt är klart för avfärd är i alla fall solitt sant.

Helt konkret har denna sommar innehållit en djupsortering, organisering, magasinering och förflyttning av alla mina ägodelar.

Bilen är servad, lagad och besiktigad.

Både Lávvun och den lilla tippin är synade i alla sömmar, tvättade och impregnerade.

Kaminen är lagad.

Veden är kapad, klyvd och staplad

Den nya lägerplatsen rekad

Kläder, sovsäcken och vinterutrustningen lagade och uppgraderade

Ny dator snart klar för användning - mejlen funkar inte/verkar ha kraschat vilket är sjukt intressant i sammanhanget.

Kroppen har tydligt guidat både träning, hur att "odla" brunfett inför vinterkylan och vilken mat den behöver. - så magiskt vacker och varsam upplevelse

Oron för kylan omhändertagen - fick en helt ljuvlig och sjukt varm päls i gåva av en vacker kvinna

Oron för mötet med den nya situationen i fler aspekter i det mesta dealad med. - Mest genom viktiga samtal med de som från olika vinklar förstår vad jag håller på med. De som på ett nytt och tryggt sätt är där som mentorer och/eller stöd på andra sätt.

Den kreativa processen har på ett djupt magiskt sätt också fötts fram helt ny i sin skepnad - Hur den rör sig som mitt dagliga liv, vad den består av och hur det skall gå till i ett fjällskogsliv i kallvintern.

Å sist men inte minst, alla relationer omhändertagna och preppade att klara de nya förutsättningarna. Inklusive fördjupat ett förunderligt, helt och vackert samarbete med mina systrar runt att hjälpa vår mamma med viktiga val och steg för mer livskvalitet i hälsan och åldrandet. Sommaren har också bestått av fina möten, härliga fester med vänner och flera ljuvliga naturäventyr med barn och barnbarn... såå fullt av kärlek som kittat och djupnat relationerna.

Ja, ALLT är galet väl omhändertaget och jag kan bara tacka verkligheten för denna, som jag upplever det, organiska ceremoni full av magi, flöde och synkronisitet som jag fått vila i.

Det känns som att det vävts en ny vacker väv av mig och mitt liv och jag har inte riktigt gjort något mer än varit i flödet. Allt är såå vackert, stort, obegripligt och fullständigt glasklart självklart.

Känner så mycket tacksamhet och skönhet... i lagom dos uppblandad med fnittrig (kittlande nervös) nyfikenhet inför allt ur mötet mellan mörker och ljus (läs glitter) som väntar

*Eller hur - tiden är ny och liksom gjord av nåt annat än den var tidigare?! Ren och på riktigt magiskt skimrande etersubstans som man nästan kan se om man kisar med hjärtats ögon in i naturen på jorden.