En nomads dagbok - Hälsingland, Göteborg, 40 års fest, överdjävlig värme, Hälsingland igen, reka skog och skrivretreat i Färila

Det blev mycket och långt - många mil på vägen och massor av möten med mycket människor på kort tid. Också värmen..!!! Den där fruktansvärda värmen som jag på riktigt inte klarar av. Alltihop en stor utmaning och kraftfull pers mitt i det vackra i möten med människor jag älskar. Och alla vackra platser mellan Delsbo, Göteborg och Färila... också havet förstås. Älskade västkusten!

Om du följer mig vet du att mitt första stopp på min roadtrip i norra Sverige blev Hälsingland och Delsbo. Jag mötte skogen som jag blivit inbjuden att utforska om den kan vara något att landa i i nästa fas. Jag mötte den själv men kunde där och då inte hitta någon plats som skulle funka. Det var för stenigt, snårigt, brant och för långt till vatten för att vara verkligt i en vildvardag. Överenskommelsen blev att jag åker till Göteborg på min dotters 40 års-fest och tillbaka till skogen när Linnea Larsson, som kvinnan som äger skogen heter, skall vara där själv. Då kan vi gå runt tillsammans.

Jag räknade grovt på hur många mil jag kört i Sverige sedan jag lämnade Småland och Mundekulla i april och det blev nästan 1000… Heelt galet! Har aldrig någonsin kört så mycket bil på så lite tid. Ja, det känns galet på riktigt då många av de milen handlat om bilar och saker… inte platser att undersöka som ju var planen för denna sommar. Hur som helst det blir inte alltid som man tänker och nu är jag här.

Kom som sagt tillbaka till Hälsingland. Den här gången till Färila. Ett magiskt litet ställe (som ju hörs på namnet) där fina vänner har en timrad jaktstuga jag fått landa i. Så otroligt välbehövligt. Efter att ha kraschat i ett dygn mötte jag så Linne i hennes skog och hade världens härligaste dag. Vädret var helt crazy och skiftade mellan blixt och dunder, hällregn, solsken, starka vindbyar och hagel. Vi körde runt på leriga vägar med våra 4-hjulsdrivna kompisar och mötte skogsområdet från olika håll. Så mycket skratt och fina samtal.

Där jag är just nu med det hela är att jag förmodligen mött min absoluta dröm markägaren för projektet jag vill göra men det klickar liksom inte med skogen… än.

I en vecka har jag sedan vilat, mediterat, skrivit och igen gått djupt in i vad det är jag egentligen håller på med. Energierna i universum och inombords är makalöst intressanta och kastar mig fram och tillbaka. Inget blir riktigt tydligt i det yttre. Dock blir kärnan av djup kontakt med min dröm/det jag känner att jag vill och skall göra mer och mer solid. Men den ekvationen är inte enkel.

Jag frågar mig tusen gånger om jag är galen, har snöat in på något och inte vågar släppa… om jag stelnat i nån idé. Men jag känner det inte så när jag väl gått till botten. Vilket nu och då sliter mig i stycken mellan ett djupt kall och nån slags resonlig logik. Det enda jag, hur som helst, kan göra härifrån är ju att fortsätt tills det på något sätt blir tydligt hur det nästa steget vill forma sig. Spännande, hissnande, sårbart, vackert, fördjävligt och väldigt, väldigt levande.

Snälla, var med mig! 🫣