Ur en nomads dagbok - I gryningsljuset

Så jag älskar utomhuset!

Att vakna i en timmerkoja med utsikt över dalen ner mot sjön är magiskt. Men det härligaste är nog att det är fåglarna som väcker mig. Jag hör dem nästan lika högt och tydligt som hemma i skogen i min tältkåta. För timmerstockarna och den sköna luft genomsläppligheten släpper ju också igenom fågelsången och djurens läten. Att få vara i ett inomhus där inte ljuden, dofterna och ögonkontakten med det ursprungligaste är bort-byggt, är inte självklart.

Att fyllas av vår-glada småfåglars sång… också de galna tranorna såklart (Shit, vilket väsen de för!) är på riktigt helt gratis balansering och healing in i dagen. Minns att jag ofta tänkte, när jag låg i min sovsäck i skogen och lyssnade på naturens ljud och oljud de tidiga morgnarna, att jag nog aldrig igen kommer klara ett liv utan att få denna start varje dygnssnurr som jorden gör. Det är tydligt att både kroppen, sinnet och själen njuter, fylls på och inspireras helt av sig själv i såhär intim kontakt med det naturliga.

Tänk att det fanns en tid då allt vi bodde och levde i var en obruten förlängning av utomhuset. Inte för att vi tänkte att det skulle vara det utan för att VI VAR DET... så inget annat var möjligt helt enkelt